Jens B
aaaahh.. memories från MP1. Hittade jelles tal när jag storstädade. CHECK IT OUT
Hej.
Det är med stor och outhärdlig besvikelse som jag formulerar i skrift att jag inte kommer att delta på kvällens ståhej, när jag fick veta att det var ändrat till vecka 22 så tänkte jag ånej. Alltid är det jag som det roliga ska missa, därför måste jag nog mig själv dissa.
Ibland skulle jag faktiskt inte vilja vara så viktig som jag är, det är så jävla massa besvär. Tåg, flyg, möten, squash och dyr marmelad. Om det är jobbigt? ska vi slå vad?
Men livet går ju som vi alla vet vidare som strömmen i en flod, ibland får man kämpa så att svett och tårar kombineras med blod. Något som vi aldrig kommer att uppleva i MP1, vi gror ju trots allt bara lager på lager med fett..
Sedan då man på livets utkant kan se lite sand, ja då är det dags att gå iland. Det är då man tänker tillbaka på ögonblick man haft. Just precis som nu då jag tänker över det här året som har gått. Oj helvetish så bra man har mått! Jontes alla framträdande där framme, haha, inte direkt den blygsamme.
Arons biccar har disskuterats som vart annat, förbannat, klart han har muskler från topp till tån. Han är ju trots allt Åkes son! Klassens reaktioner när Klara ville rida.................Alltså på häst.
Att besöka Dags gård är något som man inte ofta får. Får får får, nej får får lamm, Dags mytting, vilken jävla skam. Fotbollen när Sulle gjorde sin bizza förra veckan hamnade på ett ställe som inte får nämnas vid namn. Men vi kan med sannolikhet säga att spermierna fick den i sin famn.
Videobloggar har producerats hej vilt, vad mycket skratt man har spillt. Marcus som säger "VAD I GLÖDHETA", jävlar vad kul han är att reta.
Ida bor i en dalgång dit solen aldrig når, där är det iaf finast när det blir vår. Vi måste ju dit nångång och kolla på alla hennes får. Undra om hennes kläder är gjorda av deras hår?
Jag har iaf skickat en film åt er som jag hoppas glädje ger. Ni får väl se vad som i rullen finns, och se vad av det ni minns.
Med kärlek/ Eran Jens.
Hej.
Det är med stor och outhärdlig besvikelse som jag formulerar i skrift att jag inte kommer att delta på kvällens ståhej, när jag fick veta att det var ändrat till vecka 22 så tänkte jag ånej. Alltid är det jag som det roliga ska missa, därför måste jag nog mig själv dissa.
Ibland skulle jag faktiskt inte vilja vara så viktig som jag är, det är så jävla massa besvär. Tåg, flyg, möten, squash och dyr marmelad. Om det är jobbigt? ska vi slå vad?
Men livet går ju som vi alla vet vidare som strömmen i en flod, ibland får man kämpa så att svett och tårar kombineras med blod. Något som vi aldrig kommer att uppleva i MP1, vi gror ju trots allt bara lager på lager med fett..
Sedan då man på livets utkant kan se lite sand, ja då är det dags att gå iland. Det är då man tänker tillbaka på ögonblick man haft. Just precis som nu då jag tänker över det här året som har gått. Oj helvetish så bra man har mått! Jontes alla framträdande där framme, haha, inte direkt den blygsamme.
Arons biccar har disskuterats som vart annat, förbannat, klart han har muskler från topp till tån. Han är ju trots allt Åkes son! Klassens reaktioner när Klara ville rida.................Alltså på häst.
Att besöka Dags gård är något som man inte ofta får. Får får får, nej får får lamm, Dags mytting, vilken jävla skam. Fotbollen när Sulle gjorde sin bizza förra veckan hamnade på ett ställe som inte får nämnas vid namn. Men vi kan med sannolikhet säga att spermierna fick den i sin famn.
Videobloggar har producerats hej vilt, vad mycket skratt man har spillt. Marcus som säger "VAD I GLÖDHETA", jävlar vad kul han är att reta.
Ida bor i en dalgång dit solen aldrig når, där är det iaf finast när det blir vår. Vi måste ju dit nångång och kolla på alla hennes får. Undra om hennes kläder är gjorda av deras hår?
Jag har iaf skickat en film åt er som jag hoppas glädje ger. Ni får väl se vad som i rullen finns, och se vad av det ni minns.
Med kärlek/ Eran Jens.
Kommentarer
Postat av: Danne
respekt.
Trackback
