Happ... här sitter man, trött och sliten, men den lilla glimten av nöjdhet i blicken går inte att missa.
Ännu en galen vecka har gått utan att man blivit det minsta mer inkompetent alternativt smartare, men en årsförbrukning av härliga upplevelser har man ca$hat in iaf.

Om ni undrar varför jag sitter och skriver detta ytterst meningslösa inlägg så kan jag direkt erkänna att det inte är för eran skull, och heller inte för att vi känner oss skyldig  att uppdatera för att vi varit oappceptabelt(????) inaktiva. Utan jag skriver detta pga att SJ tycker det är kul att låta oss sitta här på Östersunds sketna tågstation och vänta på det förbannade tåget som ska ta oss till Sundsvall.

Efter att bott med skööna snubbar i ett fett hus i centrala Åre med bluebird varje dag och underbart slaskiga backar så kan ni förstå att peppen på att fara hem är närmast obefintlig. Vi vet att ni saknar oss där hemma och vi saknar er också, men om jag fick bestämma skulle jag stanna där en vecka till.

Men aja på väg hem är man iallafall och det har ju sina positiva sidor det också! T.ex MP1, Josefin Hellsten och att slippa höra Jeppe snarka hela nätterna.

Nu orkar jag inte skriva mer, tåget kommer på en kvart, sedan ska vi vänta i sundsvall 1,5 timme på den förbannade bussen som vi ska sitta och trängas i ungefär hundra år.

OBS! pÅ VÄG TILL ÅRE, INTE HEM!!! (NU HAR VI MER GOGGLETAN)
Klart slut.